Den här berättelsen ger exempel på en samtida "Tomtekänning"

Tomtekontakt under försommaren 2007
"Jag har några tyska bekanta som periodvis bor ett par kilometer från mitt hem i en gammal småländsk radby. En rätt fantastisk miljö med byggnader från 17-1800 tal.
Under ett besök hos mig förhörde jag mig om hur det nu var med tomtar på gården, jag har tidigare upprättat en liten åtgärdsplan åt dem, inkluderande gröt och gott uppförande i ladugårdsdelen, så en viss förkunskap har de. Den här gången var det två av bröderna som satt vid mitt köksbord och den yngre av dem var en ny bekantskap - helt opåverkad av mina "tomteuppfostring."

Vi satt i samspråk om tomtar och oknytt och gjorde jämförelser mellan det tyska och det svenska då plötsligt -jag minns inte vad vi just hade talat om- den yngre brodern ropade ut "I´t must have been a tomte"
Vi såg förvånat uppfordrande på honom och han berättar följande historia:

Han hade arbetat på gården och då och då gått ner till den gamla ladugården för att hämta verktyg eller kanske lite virke. Mellan varje sväng lämnade han dörren öppen för smidighetens skull. Han hade redan gått ett par gånger och var på väg tillbaka och sträckte ut handen efter dörren då den plötsligt slog igen rätt framför näsan på honom och han såg till sin fasa hur regeln blixtsnabbt sköts för på insidan av dörren.
Han stod som fallen från skyarna och inte förrän han hörde mitt och broderns samtal hade han till sist kunnat förstå vad det var som hade hänt.
-Tomten tröttnade på det eviga springandet i ladugården. Under tystnad såg vi på varandra och insåg alla betydelsen av detta vittnesmål... Tomten lever."

Visst var väl det en tydlig tomte? Eller vad tror ni?